Om Kennel IagoVćra HundarFotoalbumNyheterGästbokLänkar



Bakom kennelprefixet Iago finns jag, Yvonne Schwermer-Herngren.
Jag lever tillsammans med min man Tomas i Sorunda i NynĂ€shamns kommun som ligger ca 5-6 mil öster om Stockholm. Förutom oss tvĂ„benta bor hĂ€r ocksĂ„ welsh tiken ”Java”, 6 Ă„r (Int UCh, S UCh & Fin UCh Iagos All ’bout The Money), cocker spaniel tiken "Dippa" (Red Garlic’s Dippa). "Dippa" Ă€r ingen show cocker utan av modellen jakt cocker.
HÀr bor Àven "kungen" dvs vÄr katt Sixten.
Till kennelgÀnget hör idag Àven ett gÀng som inte bor hÀr hos oss utan i fodervÀrdshem.
Det Ă€r för nĂ€rvarande; Iagos Sampdoria ”Bella” samt Iagos Virvelvind "Viina".

Jag har alltid haft ett stort djurintresse Ànda sedan barnsben sÄ varje jul och födelsedag stod en hund överst pÄ önskelistan. MÄnga var de hamstrar, marsvin fiskar och fÄglar som passerade vÄrat hem under min uppvÀxt.
Mina djurÀlskande förÀldrar var av den Äsikten att skulle man ha hund sÄ skulle man bo pÄ landet inte i höghus i en förort punkt slut. Efter mycket tjat lyckades jag i alla fall fÄ en kattunge som 13Äring och halva lyckan var gjord, kanske det Àven kunde bli en hund i framtiden. För mig spelade rasen dÄ ingen roll för det var bara en hund jag ville ha.

NÀr vi av en slump ramlade över welshen "Kalle" och pappa sa de förlösande orden; ska vi ha en hund sÄ ska det vara en sÄn som Kalle. Det var dÄ jag Àntligen hade jag hittat pappas svaga punkt och jag förstod dÄ var jag kunde sÀtta in min stöt.1975 kom sÄ Àntligen min efterlÀngtade hund i huset, welshen Tin-Tin och hÀr startade det hela för mig dÄ 15 Är gammal. Att jag fortfarande efter sÄ mÄnga Är Àr rasen trogen kan nog bara bero pÄ en sak, vi passar för varandra.

Lydnad
mÄste man ha pÄ sin hund förstod jag sÄ smÄningom sÄ jag anmÀlde oss till en nybörjarkurs i lydnad. KÀnslan sitter fortfarande kvar dÄ jag efter första lektionen lyckades fÄ min hund att sluta dra i kopplet och lyda mig, vilken upplevelse. NÄgra Är senare blev han Sveriges första Lydnadschampion av rasen. Under tiden hade jag passat pÄ att gÄ en gedigen instruktörsutbildning pÄ brukshundsklubben och höll sedan sjÀlv lydnadskurser dÀr under nÄgra Är.

UtstÀllning
lÀt intressant tyckte jag sÄ det mÄste jag ocksÄ prova pÄ med min hund. Sagt & gjort vi bodde ju pÄ gÄngavstÄnd frÄn StockholmsmÀssan dÀr SKK brukar ha sin Ärliga stora utstÀllning sÄ dÀr fick debuten för oss ske bestÀmde jag. Jag hade aldrig varit pÄ en hundutstÀllning förr men hade en kompis med schÀfer som visste lite och vi trÀnade. TÀnker er sjÀlva en schÀferuppstÀlld welsh pÄ en utstÀllning! Jag Äkte till utstÀllningen i god tid för att hinna se lite hur man gjorde och förstod efter ett tag att man mÄste ha ett rött band för att fÄ vara med i konkurrensen, fick man blÄtt Äkte man ur pÄ en gÄng. Tin-Tin fick ett rött och kom sedan 3:a i konkurrensen, vilken underbar kÀnsla det var. NÄgra Är senare kunde han tituleras NUCh. Ja sÄ var ocksÄ utstÀllningsintresset fött.

JakttrÀning
ja det intresset har nog alltid funnits dĂ€r och legat Ă„ grott. Minns att jag gick en jakttrĂ€ningskurs i SSRKs regi för att prova pĂ„ med min första welsh men dĂ„ det var svĂ„rt att hitta en vĂ€g att gĂ„ vidare pĂ„ för en nybörjare sĂ„ blev det ingen fortsĂ€ttning just dĂ„. Åren gick och det hela satte sedan fart pĂ„ allvar 1996 dĂ„ jag började pĂ„ en spanielkurs hos Lennart Nordlander i Stockholm med min dĂ„varande tik Ella (Iagos Caprice Classic). Ytterligare en welsh fanns med pĂ„ den kursen och vi kom överens om att vĂ„rt gemensamma mĂ„l skulle vara WSSKs KM i jakt till hösten. KM:et den 5-6 okt -96 blev sĂ„ avstampet dĂ„ vi sagt och gjort provade pĂ„ det hela och fick blodad tand med en 4:e placering. Minns att Ă€ven Pertti H med Shenglins Blondie "Abbey" debuterade pĂ„ detta KM.

1999 var Ă„ret dĂ„ jag officiellt startade pĂ„ prov med ”Ella” och det gav mersmak. TyvĂ€rr blev Ella pĂ„körd i november -99 och bröt sitt framben vilket gjorde att jag fick avsluta den jaktliga banan med henne eftersom inte hennes ben efter att ha lĂ€kt klarade av den pĂ„frestningen ett fĂ€ltprov innebar. Facit blev Ă€ndock pris i nybörjar klass och en hel del erfarenhet med i bagaget för framtiden. Jag la inte jakten pĂ„ hyllan utan jobbade och trĂ€nade sĂ„ vidare med ”Meija” (HammalgĂ„rdens Did I Tell You). NĂ„gon start pĂ„ officiellt fĂ€ltprov har det inte blivit med henne mer Ă€n ett godkĂ€nt enkelt vattenprov (EV). Startade henne dĂ€remot pĂ„ WSSKs KM i jakt och sedan Ă€ven pĂ„ KM i viltspĂ„r dĂ€r hon tog KM mĂ€stare titeln 2002. TĂ€vlar i ökl viltspĂ„r med 2 x 1:a.

Meijas dotter "Java" (Iagos All ’bout The Money) har fĂ„tt Ă€rva sin mammas fina ”will to please” anlag och uppvisade tidigt vĂ€ldigt trevliga jaktliga anlag. 2003 debuterade hon pĂ„ inofficiellt fĂ€ltprov och det genom att bli 2:a pĂ„ WSSKs KM i jakt. 2004 var sĂ€songen som debuten i officiella samanhang skedde först genom att klara vattenproven EV & SVP pĂ„ vĂ„ren och sedan fĂ€ltproven under hösten. Jag Ă€r mer Ă€n nöjd över debutsĂ€songen som resulterade i 1:a nybörjarklass och 2:a öppenklass pĂ„ fĂ€ltprov. MĂ„nga Ă€r de som lyft lite extra pĂ„ ögonbrynen dĂ„ de fĂ„tt se henne jobba. Det jaktliga intresset har medfört att jag sommaren 2004 tog steget och skaffade en ny ras. Jag köpte en liten svart/vit turbo av modell ”jakt cocker” (cocker spaniel) frĂ„n kennel Red Garlic’s. Hon lystrar till namnet Dippa (Red Garlic’s Dippa). Förhoppningen Ă€r att starta Ă€ven henne pĂ„ fĂ€ltprov 2005.

Uppfödningen
startade sommaren 1985 dÄ kennel Iagos första valpkull föddes. FörÀldrarna till denna kull var Hillpark Guy Fawkes (en hanhund jag köpte tillsammans med Inger Rundström av Ann Walton i England) och tiken Keepsakes Donna som jag nÄgra Är tidigare köpt av Anita Larshagen utanför Uppsala. Detta gav mersmak men det kom tvÄbenta valpar emellan sÄ det skulle dröja Ànda till 1994 innan nÀsta Iago kull sÄg dagens ljus. Under dessa Är levde hunderiet lite pÄ sparlÄga dÄ familjen "bara" hade en welsh under en tid.

VÄran "Lusen" blev aldrig nÄgon utstÀllningshund men var en helt underbar familjehund. Han togs som parningsvalp (e.Hillpark Guy Fawkes) frÄn kennel Sinsir i Finland 1985 och var den som fick ge namnet Ät vÄr kennel dÄ han hette SinsirŽs Iago i stamtavlan. 1991 skaffade vi sÄ Äter en tik och inte vilken tik som helst skulle det visa sig med tiden. WW-98, SV-99 VindhÀxans Vanilla "Lisa" som gav oss sÄ mÄnga roliga upplevelser och minnen genom Ären men ocksÄ fruktansvÀrd sorg dÄ hon mycket hastigt insjuknade och fick tas bort, precis 9 Är fyllda.

Aktivt klubbarbete
har det helt naturligt blivit en hel del av under Ă„ren. Inom den lokala brukshundsklubben, Stockholms Södra BK höll jag en del lydnadskurser och hjĂ€lpte till som funktionĂ€r pĂ„ korningar, BoK-prov (bevakning o karaktĂ€rsprov), bruksprov och lydnadstĂ€vlingar. Inom SSRKs Östra ingick jag under nĂ„gra Ă„r i deras utstĂ€llningsgrupp som arrangerade Skokloster och Ultuna utstĂ€llningarna. DĂ€r fick man verkligen lĂ€ra sig vilket enormt arbete det ligger bakom en enda utstĂ€llning. Hur alla sliter och fixar för att allt ska bli perfekt med ett brinnande intresse och inte att förglömma helt ideellt.

Inom WSSKs styrelse har jag varit aktiv bÄde som ledamot, avels ansvarig & kassör. Jag har ocksÄ under mÄnga Är suttit som ansvarig för klubbens valpförmedling ett uppdrag jag nu sedan nÄgra Är lÀmnat bakom mig. Var ocksÄ i begynnelsen aktiv i Stockholmsgruppens verksamhet och var vÀl sÄ att sÀga med frÄn starten av kontaktgrupperna i klubben.

Idag har jag trappat ned rejÀlt pÄ klubbarbete och vill nu Àgna min tid Ät mina egna hundar samt uppfödningen. Att jobba aktivt med sina hundar ligger mig varmt om hjÀrtat men Àven utstÀllning Àr en rolig bit av hunderiet om man tar det för vad det Àr, en skönhetstÀvling. Att fÄ se en valpkull födas - vÀxa upp - flytta ur valphagen Àr en enorm upplevelse. Att sedan fÄ följa dessa smÄ individer en bit pÄ vÀgen genom valptrÀnings trÀffar och se dem utvecklas tillsammans med sina nya Àgare ger en inspiration. Att Àven fÄ ta del av Iago hundars framgÄngar i olika tÀvlings sammanhang Àr det som gör en stolt som uppfödare och det ger mersmak.

Det Ă€r vĂ€l dĂ€rför man fortfarande hĂ„ller pÄ    .

HÀr följer en intervju som gjordes för nÄgra Är sedan med mig och som publicerats i klubbtidningen Welsh Nytt

NÀr skaffade du din första welsh och varför valde du just welsh?
Sommaren -75 trÀffade jag en welsh första gÄngen. Det var vÄra nya grannar pÄ landstÀllet som hade en röd-vit, lurvig, charmig hund. NÀr jag frÄgade om ras sÄ visste de inte utan sa att det var nÄgot med en spaniel som springer. Vid nÀrmare titt pÄ "Kalles" stamtavla visade det sig att rasen hette welsh springer spaniel och hans uppfödare Nancy Wiberg i MorgongÄva. Senare pÄ hösten hade vÄra grannar stor krÀftskiva dit vi var inbjudna liksom Àven "Kalles" uppfödare. De berÀttade för mina förÀldrar att de haft en kull valpar under vÄren och att de nu fÄtt tillbaka en liten hanhund som de letade nytt hem till.

Mina öron blev stora och operation övertalning startade genast för jag visste ju nu min pappas svaghet. SÄ blev vi dÄ Àntligen med hund hösten 1975 till min stora lycka. Man kan vÀl summera det hela med att bÄde hundköpet och valet av ras vart ett impulsköp men för mig ett efterlÀngtat sÄdant. Kanske inget man ska rekommendera.

Vilka egenskaper hos welsh vÀrdesÀtter du högst?
Den enorma arbets & livsglÀdjen rasen besitter. Den Àr lÀttlÀrd och fattar vÀldigt fort vad man vill om den sjÀlv vill. Charmen med att aldrig riktigt veta vad man har sin hund eller vad man kan förvÀnta sig av den, det Àr det som Àr en welsh. Som welshÀgare mÄste man vara utrustad med stor fantasi, tÄlamod och envishet för att komma överens och kunna samarbeta med sin hund. Fantasi och tÄlamod Àr nÄgra av de ingredienser man verkligen behöver dÄ man ska trÀna med en welsh. Welshen Àr ocksÄ en robust och tÄlig hund i lagom format som Àr vÀldigt flexibel. Den finner sig fort i nya miljöer och rutiner. Detta gör att den Àr lÀtt att ha med sig bort, att lÀmna bort till hundvakt och att det oftast lyckas vid en ev. omplacering. I en stojig barnfamilj vill den helst ligga i hÀndelsernas centrum dvs. mitt i röran.

Vet, i allmÀnhet, blivande valpköpare att welshen Àr en stötande,
apporterande fÄgelhund?

MÄnga Àr upplysta om att det Àr en jakthund men för vilken typ av jakt de Àr Àmnade vet de i regel inte. Jag brukar försöka förklara för mina valpintressenter hur man anvÀnder en stötande apporterande hund kontra drivande hund vid jakt. En spaniel ska inte driva vilt i timmar i skogen. DÀremot mÄste man förklara att man inte fÄr en lydig hund i skog och mark helt av sig sjÀlv utan att man faktiskt mÄste lÀgga ner en hel del arbete för att fÄ den hund man vill ha.

Du trÀnar ju dina welshar bl.a. för start pÄ jaktprov. Vad, i den trÀningen, tycker du sjÀlv Àr roligast
Jag har ju inte hĂ„llit pĂ„ med jakttrĂ€ning sĂ„ mĂ„nga Ă„r sĂ„ jag rĂ€knar mig fortfarande som nybörjare och har Ă€nnu mycket kvar att lĂ€ra. Jag tycker att allt inom spanieltrĂ€ningen Ă€r otroligt roligt, spĂ€nnande och utmanande, stundtals lite förvirrande. Ibland kan det kĂ€nnas svĂ„rt att sortera alla intryck, rĂ„d och egna idĂ©er rĂ€tt och dĂ„ rĂ„der det ett lĂ€tt kaos i hjĂ€rnan. JakttrĂ€ning bygger pĂ„ smĂ„ separata delar som man trĂ€nar och nöter pĂ„. NĂ€r man sedan startar med sin hund pĂ„ ett fĂ€ltprov sammanfogas dessa delar till en helhet och det Ă€r först dĂ„ som man ser resultatet av den trĂ€ning man lagt ned Aha-upplevelsen första gĂ„ngen hunden stöter fĂ„gel pĂ„ fĂ€ltet, sĂ€tter sig för skott och sedan apporterar fĂ„geln klanderfritt, ja den kĂ€nslan kan nog bara beskrivas som om man dansar pĂ„ moln av stolthet och bara ÄLSKAR sin fantastiska hund. Svett, tĂ„rar och förbannelser under trĂ€ningspassen Ă€r som bortblĂ„sta och glömda dĂ„. Hur man kĂ€nner om det misslyckas kan vi ta en annan gĂ„ng.

Vad fÄr du ut av ditt hundinnehav?
Otroligt mycket kan man vÀl enkelt sammanfatta denna frÄga. Skulle inte mitt hundinnehav ge mig nÄgot i utbyte sÄ skulle jag inte Àgna mig Ät denna hobby. Hunden Àr verkligen en trogen kompis i vÄtt och torrt, alltid med pÄ det man hittar pÄ och alltid pÄ ett glatt humör.

Vilka Àr de frÀmsta mÄlen i din uppfödning?
Att föda upp i första hand friska, sunda och lÀtthanterliga hundar som mina valpköpare förhoppningsvis ska kunna ha glÀdje av under mÄnga Är. DÀremot fÄr vi inte glömma att det Àr ett levande material vi arbetar med och att genetiken ibland kan bjuda pÄ oönskade överraskningar sÄ garantier finns det ALDRIG. SjÀlvklart Àr det som uppfödare Àven roligt ifall valpköpare Àven vill meritera sin hund i nÄgon form men det Àr inget krav jag som uppfödare har dÄ jag sÀljer mina valpar. DÀremot har jag som krav att samtliga ska höftledsröntga sina hundar dÄ de passerat ett Är.

Brukar dina valpköpare frÄga efter förÀldradjurens meriter?
Nej för de flesta verkar detta ointressant. DÀremot verkar glÀdjande nog fler och fler höra sig för om hÀlsolÀget kring förÀldradjuren och ev. tidigare avkomma.

Hinner du med andra intressen?
Det beror pÄ vad man prioriterar. Just nu förutom att jobba pluggar jag företagsekonomi och bokföring sÄ det tar ju en del tid. Jag jobbar natt varannan vecka och Àr ledig varannan sÄ jag har en del fritid till mitt förfogande Àven om den till största delen dÄ fylls av familjens aktiviteter bestÄende av hundar, bilar och handboll. En och annan svÀng med motorcykeln hinner vi ocksÄ med Tomas och jag.

Henrik Hedin & Ted Herngren